Bogusław Morka Video
Ultimo aggiornamento
2024-05-16
Aggiorna
Ture Rangström Soile Isokoski Falla Kan Vad Ett 1884 1947
"Vinden och trädet" is a song by Ture Rangström +••.••(...)), a Swedish composer. This version is sung by Soile Isokoski, a Finnish soprano. The picture is one of Isokoski. Marita Viitasalo is playing the piano. :----)) Lyrics / Solen går och lägger sig i sin mörka gömma. Skuggor falla på min stig. Tror du jag kan glömma dig? Jag kan aldrig glömma. Solen stiger ur sin säng morgonröd om kinden för att glädja skog och äng. Tror du jag kan vara sträng, fast du for som vinden? Vinden blåser vart den vill, har så många nycker, är ej vind om den är still. Tror du jag kan göra till vad en vindfläkt tycker? Jag är trädet som du fick sommargrönt att sjunga. Tror du jag ett ögonblick glömt det fastän sommarn gick, sommarn och det unga? Lyrics in English / The sun goes to rest in its dark hiding place. Shadows fall across my path. Do you think I can forget you? - I can never forget. The sun rises up rosy-cheeked from its bed to gladden the woods and meadow. Do you think I bear you any grudge, though you fled away like wind? The wind blows where it will, it has so many whims. It isn't wind if it stands still. Can I help the thoughts of a breeze? I am the tree you made to sing when I was green with summer. Do you think I have forgotten a single moment, even though summer is gone - summer and all young things? / ENJOY! :----))
Otter Nordqvist Forsberg Grieg Sibelius Linde Aulin Ellberg Lennart Lundberg Lundberg Willner Karl Wohlfart Bergman Blomberg Andersson Berg 1886 1903 1904 1909 1910 1913 1914 1922 1924 1926 1932 1935 1944 1949
Tre Sånger (1922): I. Sipporna 00:00 II. Jag ville vara tårar 01:13 III. Till havs 02:!9 Nordqvist, Gustaf +••.••(...)) -composer Anne Sofie von Otter -mezzosoprano Bengt Forsberg -piano Playlist: "The art of Scandinavian song: Grieg, Sibelius, Linde, Aulin, Nordqvist...": (http•••) Nordqvist composed on a small scale, but his output is impressively large and several of his 200 or more solo songs have become indispensible parts of the Swedish art song repertoire. Born on 12th February 1886, in Stockholm, died there 28th January 1949. He entered the Stockholm Conservatory at the age of 15, remaining there until 1910 and graduating as organist (1903). His teachers included Ernst Ellberg (composition) and Lennart Lundberg (piano). He continued his composition studies in Berlin in 1913-1914 with A. Willner. He became organist of Adolf Fredrik Church, Stockholm in 1914, teacher of harmony at the Stockholm Conservatory in 1924 (appointed professor in 1944) and Principal Organ Teacher at the Karl Wohlfart School of Music in 1926. He was made Member of the Royal Academy of Music 1932, Litt. et art. 1935. His career as a composer began when he was 18, in 1904, with Barnesang, and the next important staging post came in 1909 with his setting of Gripenberg’s poem Drivsnö, a song which was enthusiastically commended by Sibelius. Nordqvist responded unhesitatingly to new Swedish poetry and he composed settings of poems by most contemporary writers: Anders Österling (Fiolens sång), Erik Axel Karlfeldt (Om våren), Bo Bergman (Melodi), Erik Blomberg (Var stilla, hjärta), Pär Lagerkvist (Det är vackrast när det skymmer), Vilhelm Ekelund (Mot alla stjärnor), Gustaf Fröding (En vintervisa) etc. Most of the poems he selected were on the subject of nature or love. Nordqvist is perhaps particularly known for his prolific output of religious songs, where there is little point really in trying to classify individual compositions as exclusively secular or sacred. The profound human relevance of the words and the conception of the music are such that they often qualify for both classifications. The enthusiasm he showed for the Psalms of David was also inspired by poems by Harriet Löwenhjelm (Ack saliga, saliga), Sven Lidman (Herre, djupen ropa dig), and even Dan Andersson (Men jag hörde en sång and Det är något bortom bergen) or Hjalmar Gullberg (Bortom berg och mörka vatten), all of which compositions had unmistakeable spiritual quality. His songs are distinguished by an essentially personal melodic vein, a full-blooded piano accompaniment, and a profound realisation of the demands of the text. He showed great versatility, with a predominance of romantic and traditional stylistic elements. Source: (http•••) Buy the CD here: (http•••)
Akademiska Sångföreningen Rf Einojuhani Rautavaara Lindroos Nyman Wikström Sitt Eller Kan Sundström Grönroos Zilliacus Musikhuset 1917 1972 2016 2018
Se mer med oss live: (http•••)/ Fenix, för manskör, baryton, slagverk och celesta Einojuhani Rautavaara in memoriam Beställt av Kari Turunen och Akademiska Sångföreningen Kompositör: Teemu Tommola (1972–), 2016 Textförfattare: Teemu Tommola (1972–), med två citat ur 1917 års Bibelöversättning (Höga Visan 4:14 och Job 3:26) 180-årsjubileumskonsert Konsertsalen, Musikhuset i Helsingfors, 14 april 2018 Akademiska Sångföreningen (”Akademen”), manskör Kristian Lindroos, baryton Antti Suoranta, slagverk (gran cassa, cymbal, tamtam, vibrafon) Kristian Nyman, celesta Kari Turunen, dirigent Magnus Wikström & Carolina Sandell, videokonst/ KÖR. Mörkret, natten, skymningen, dimman, sömnen… Se det mäktiga nästet där, i palmens topp, fodrat med nardus och saffran, kalmus och kanel och rökelseträd av alla slag, med myrra och aloe och de yppersta kryddor av alla slag. Men se där! Finns där någon fågel, vilande i sitt bo? FENIX. Vilande? Vilande? Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig. Jag lyssnar på det ohyggliga oväsendet i mörkret… KÖR. Skrämmande: mörkret, natten, skymningen, dimman… FENIX. Jag är Fågel Fenix, den ende, den ensamme! KÖR. Se hur gammal han är, hur svag och trött. FENIX. I femhundra år har jag sökt efter en maka. Nu längtar jag bort från Arabien, världen, livet. Jag får ingen vila. Jag bara lyssnar på det ohyggliga oväsendet i mörkret: Fåglarna! Fåglarna! Trastar, kråkor, sparvar. Jag tror att de talar om mig… Tänk om de vet om det råa, grymma, mörka som lurar inom mig eller om all den ömma, ljuva, ljusa, runda, härliga kärleken… Avslöjad lyssnar jag och inväntar morgonen och döden. KÖR. Se, det brinner! Nästet brinner! Fågeln brinner! Var är han? Jag vet inte! Vi kan bara se den rasande branden. Nej, nu rör sig något i elden… Det är Fågel Fenix, han reser sig ur flammorna, slår sina vingar, flyger mot skyn. Se, han är lik en örn eller en gyllene påfågel! FENIX. Jag är Fågel Fenix, den ende, den ensamme, den grymme, den ömme, den evige Fenix. —Teemu Tommola, med två citat ur 1917 års Bibelöversättning (Höga Visan 4:14 och Job 3:26)/ Regissör: Emil Floman Videoredigerare: Titus Poutanen (Clayhill) Ljudredigerare: Anders Pohjola Copywriter: Kasper Sundström Kameraoperatörer: Titus Poutanen Johan Rabb Scenmästare: Anni Valkonen (Musikhuset i Helsingfors) Ljudtekniker: Kirsi Peteri (Musikhuset i Helsingfors) Ljustekniker: Antti Silvennoinen (Musikhuset i Helsingfors) Projektionstekniker: Erik Roos (Musikhuset i Helsingfors) Konsertproducenter: Arthur Lindstedt Emil Floman Exekutiva producenter: Emil Floman Kurt Grönroos Kasper Sundström Alexander Zilliacus Vi vill även tacka: Alexander Salvesen Benedict Landtman Rasmus Kurtén Christoph Mällinen Oleg Stikhin 2018 Akademiska Sångföreningen rf. Alla rättigheter förbehållna.
Kan Sitt Gustaf Düben Bär Heller Vad 1674 1913 1936 1983
Hjärtan, enigt sammanslutna är en psalm om de kristnas enhet av herrnhutismens grundare Nikolaus Ludwig von Zinzendorf. Psalmen översattes till svenska år 1913 (omarbetad 1936 och 1983) Texten bygger framför allt på Johannesevangeliet kapitel 15, om "vinträdet och grenarna", men även Romarbrevets 11:33-36 kan kännas igen. 1. Hjärtan, enigt sammanslutna, sök i Herrens hjärta ro! Lågor, ur Guds väsen flutna, flamma klart i Kristi tro! Han, vår hövding, oss förenar, han, vår sol, oss ger vår glans, på hans livsträd är vi grenar, han är vår och vi är hans. 2. Bröder, systrar, kom nu alla och förnya ert förbund! Kristus vill oss åter kalla i en helig, stilla stund att i tro och kärlek enas, styrkas under sång och bön och från strid och splittring renas, så hans ära strålar skön. 3. Kom till Jesus för att lära att hans kärleks djuphet se, att varandras bördor bära, för varandra livet ge. Vi så högt av honom skattats att han göt för oss sitt blod. Syskonkärlek som har mattats stärks på nytt i denna flod. 4. Gud ske ära, vilka höjder, vilka djup av idel nåd, vilka osägbara fröjder som beretts oss i hans råd! Gud, långt större än vi tänker - unders under är hans namn - med sin Son oss allting skänker, sluter oss i fadersfamn. 5. Kristus, du som oss förenat till en helig syskonrund, lär oss, så som du det menat, älska till vår sista stund, så ditt ljus i mörka dalar genom oss blir spritt och känt och så starkt till världen talar att den tror att Gud dej sänt! Melodi av Gustaf Düben från 1674. ”Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er. Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig. Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.” Johannesevangeliet 15:1-17 SFB15 (http•••)
o
- cronologia: Cantanti lirici.
- Indici (per ordine alfabetico): M...